...en liten rymning

Klockan är mitt på dagen.  Jag har fyra dagars ledighet framför mig. Jag kommer hem för att krypa ner en liten stund under täcket. Allt är stilla och lugnt och jag tänker att jag nog kan få ro en stund, lite trött är jag allt. Har ju ändå varit vaken sedan tre så det blir nog lite segt att vara vaken ända tills ikväll.

Jag kryper ner och tankarna är hur pigga som helst men jag har lite olika strategier för pigga tankar.....denna gången blev det öronproppar och upprepning av  "vila...lite...vila...lite...vila...lite" i tankarna i takt med så lugna andetag som jag kan lyckas uppbringa.

Jag somnar in och vaknar efter en knapp timme  i ett fortfarande tyst hus.

Sätter mig med en kopp kaffe och stickar maniskt. Jag vet att även detta garnet inte kommer att räcka till det jag vill skapa, men jag skiter i det nu. Har kommit fram till att det är inte den färdiga stickningen som är grejen ändå, grejen är liksom att få in lugnet genom stickningen.

Jag har fått lära mig att det sitter massor med lugnandemåbraställen i händerna som vaknar om dom blir stimulerade......där finns förklaringen till varför inte själva färdigställandet av stickningen är så viktig utan själva utövandet av stickningen. Ibland blir det något färdigt ibland blir det inte liksom....men jag blir lugn på vägen och ibland kan till och med mina snurriga fötter vara stilla under tiden.

Jag laddar för ett löparpass men samtidigt så tänker jag att jag ska göra en liten rymning till mor. Men om jag ska få ro och kunna ladda lite där,  så behöver det vara någorlunda ro härhemma....

Vanja kommer hem från en promenad i stan med gammal arbetskamrat och är energifylld och glad som en lärka. Jag kollar med henne om min eventuella plan mot Aspö och mor.  Hon tycker absolut att jag ska åka. Jag kolla med morsan och hon tycker samma. Snabbt som blixten slänger jag ner tandborste och stickningen och störtar ut genom dörren innan någon hinner ångra sig.

När jag kliver utanför dörren så ser jag på Vanja att hon är i ett helt annat läge än nyss....
Jag vet ju att det kan sluta hur som helst. Antingen hämtar hon upp sig eller drar hon med sig dom flesta i fallet.....
Hon hämtar upp sig hyfsat så jag åker...dock med en klump i magen som vill växa....
funderar på om jag borde vända....pratar med Jonas och talar om att jag är på väg till Aspö...han jublar inte.......inte för att han inte tycker att jag ska åka, men han hade ju så klart velat veta....

Han är inte sig lik. Han är inte ens sugen på att gå på hockey.

Han säger till mej att jag hade inte sagt någonting till honom om min lilla utflykt...
...men det hade jag visst...
.... men om han nu säger att jag inte har sagt något så .......
..jag kanske inte har det, jag kanske bara har tänkt säga...
...ja, ja, vi är ju knappast dom första som diskuterar huruvida man har sagt något om något eller inte.

Det där är ju inte någon speciellt ovanlig diskussion vare sig med partner, ungar eller arbetskollegor....

 "Meeen, det har jag ju sagt!"

 "Näe...det har jag inte hört!"

En är alltså antingen senil eller så är den andra döv......eller är båda kanske senila.....i vilket fall som helst så brukar det vara lite besvärligt att komma fram till huruvida något har rätt...Egentligen så är det inte så viktigt heller....nu är det ju som det är

Nåväl, blir ännu osäkrare på om det var en bra ide´att ge sig iväg sådär bara....snöran dras åt lite liksom...vända hem eller inte, vända hem igen eller inte....





Färjan kommer och jag kör på. Landar i köket hos mamma. Här är det lugnt och harmoniskt.
Vi äter lite soppa och käkar knäcke.


Den första orkide´ som jag tycker är fin och den hänger och lever så vackert  i mammas fönster. Kanske jag gillar den för att den är så liten, men ändå ser den så stark och levande ut, eller är det bara för att den finns där den finns och hänger där den hänger

Har lite kontakt på kvällen  med Vanja på snap och känner att hon är på banan.
Ingen kontakt med  Jonas. Han är på hockey och Ture är hos en kompis.

Mamma och jag går en kvällsrunda och sedan i säng. Jag sover helt ok.

Vaknar tidigt i vanlig ordning. Snapar lite med Vanja och det tycks vara lugnt. Ture vill bli sjukskriven pga, huvudvärk Jonas når jag inte via sms så jag ringer. Han är helt under isen.....

Jag bestämmer att min utflykt tar slut samma kväll. Om han är under isen så är risken stor att fler hamnar där....det brukar gå till så i vår familj, faller en faller alla.....mer eller mindre...

Mamma och jag har en härlig och solig vårdag med många vårtecken. Jag stoppar tankarna på hemmet och dom där, långt ner i fickan en stund och suger istället i  mig energi och lugn så mycket jag bara kan.....


En citronfjäril. Vi såg flera, men jisses vad svårt att fånga dom på bild. Dom var ju helt våryra.

En jättesömnig humla. Lite enklare att fånga på bild

En kopparorm

och blåsippor....

Kör hemåt framåt eftermiddagen och försöker styra upp Ture och Vanja lite från bilen. Trerätters kan väl pigga upp lite tills Jonas kommer hem på kvällen....han har ju dessutom namnsdag. 

Jag kan handla lite på vägen hem om det behövs kompletteras med någon ingrediens .

När jag kommer hem så är Jonas bil redan hemma han har varit hemma och legat och sovit i flera timmar. Han mår inte bra. Vare sig psykiskt eller fysiskt. Han orkar inte äta. 

Ture står i kallingarna och bakar efterrätt och Vanja styr med förrätt. Dom samarbetar inte, men dom  håller en god ton. Inte särskilt många minor i luften alls...

Vi äter och har det riktigt trevligt, trots saknaden av självaste namnsdagsbarnet, han är för sänkt för  en hel trerätters namnsdagsmåltid.....

Avslutar dagen med att lyssna hur tunga tårar släpar sig uppför trappan till till sin säng och med en hund som gråter lite nedanför...instängd i köket nattetid tills vidare...sorgliga ljud... 

Somnar så småningom och vaknar tidigt. 

Ny dag nya möjligheter och utmaningar....

Jag tänker på vad många saker som jag hela tiden måste prioritera och  göra, för att hålla mig över vattenytan och  för att må så bra som möjligt...

Att skriva är en sak. Så fort jag klickar på "publicera" så simmar jag bättre och går lättare

Att sticka är en sak. Lugnet, när händernas måbrapunkter får sitt

Att springa är en sak. Hjärtats slag och skogens lugnande och energigivande effekt

Att prata är en sak. Ringa mamma, prata med en kompis eller granne

Att äta och dricka gott och bra. Kaffe, hallon, apelsiner, grädde nötter och frön

Att lyssna på musik. Styra genren vartefter man behöver peppning eller lugn

Det gäller att minnas dom här sakerna en stund innan man faller i något lömskt hål.....

Undrar just hur denna, min sista av fyra dagars ledighet, tänker bli.......

Kärlek & glädje åt alla!