....att få rynkor och hängbröst.....

.....Att bli äldre och få rynkor och hängbröst stör mig inte för fem öre, ha,ha,ha!

Jag skulle känna mig urlöjlig om jag gick mot femtio och klev upp ur sängen varje morgon med bröst och läppar som står rakt ut och inte en rynka så långt ögat kan nå! Det skulle kännas jättekonstigt och inte alls som jag. 

Jag vill ju att det ska synas att jag har varit med, liksom!

Det tycker jag är pondus! 

För mej är det inte särskilt mycket pondus med slät hy, putande läppar och bröst om man närmar sig femtio....det verkar bara jättemärkligt...

Faktum är att jag inte förstår den utseendefixeringen och åldersnojjan riktigt...

Jag kan förstå åldersnojjan så långt att man är rädd att tiden ska rinna iväg och att man inte ska hinna med allt,  men vad är problemet med att man förändras av livet?

Men nä, nä, det är ju inte det att jag inte bryr mej hur jag ser ut,  för det gör jag absolut! (kan man dock inte tro när man ser en del bilder, som tex den här nedanför, ha,ha,ha)

Jag känner mej ungefär som mitt köksbord! 

Stadigt som tusan, men fullt av repor och fläckar som inte går bort, men med historia och karaktär från när jag var typ 23.....

Jag torkar rent det varje dag och ibland skurar jag det ordentligt för att sedan piffa till det med någon duk och någon blomma....Då blir det så fint så! 

Precis som jag, när jag har skurat av mej själv lite, kammat håret, kladdat på lite mascara och klätt på mig något tjusigt....då blir jag så fin så!

Jag tycker det är trevligt och jättekul att piffa till mig med lite snygga kläder och lite läppstift och mascara när andan faller på. Det kan vara bara för att jag ska vara lite snyggare medan jag städar eller för att jag ska gå på fest...

För att inte tala om när jag ska springa lopp!

Oj oj oj, då ska det bytas frisyrer, kläder och matchningar med tights, jacka och skor, i det oändliga, helst flera timmar i förväg. Men inte för att se yngre ut, utan för att se ut som den jag är när jag är i min allra bästa form.

Då är det ju fest på riktigt liksom! Jiiihaa!





(Detta är inte outfiten inför ett lopp, bevare mej väl, hahaha, jag misstänker att det är någon form av örtfärg under huvudduken och så misstänker jag att jag har en tröja som glider upp i halsen, därav den urtvättade sportbhn utanpå tröjan så att den kan hålla halskragen plus mobil på plats.....inte supersnyggt faktiskt,  hahaha)

(men detta skulle kunna vara en outfit för ett lopp...min kära make är lite av en stylist åt mej)

Men att försöka se ut som något som jag inte är .....det går fetbort!

Jag vill liksom vara som jag är, jag tycker att det är bra! 

En av mina stora (eller ganska liten) inspiratörer för att bli äldre, är min allt klokare och smidigare och starkare (dock inte snabbare än mej)  kära lilla mor! Kolla in här....

......hon är ju ändå sjuttio...hur många är det som kan ligga så som ens är tjugo år yngre? 

Sånt blir jag så imponerad och inspirerad av! 

Jag kan ta hand om både rynkor och hängpattar bara jag kan springa och vara i morsans form och slänga mig ner på rygg sådär på köksgolvet utan problem när jag är sjuttio! 

Tack lilla mor, du är en sann inspiratör!

Kärlek och glädje (fin form med rynkor och hängbröst,hahaha) åt alla!